Trail Ridge Road till Grand Lake

Idag började dagen igen med frukost på hotellet, men vi tog ingen bild den här gången. Det var nämligen exakt samma frukost som förut, fast ändå lite sämre, för det fattades saker. De hade ingen Lucky Charms, ingen focaccia, och det var allmänt lite disarray, med fel märkning av juicen och lite tråkigt överlag. Men vi tog flingor och en peanut butter and jelly-sandwich och nöjde oss med det.

Sen packade vi ihop, checkade ut, och styrde mot RMNP igen, för idag skulle vi åka Trail Ridge Road, som går mellan Estes Park och Grand Lake. Det skulle ta ungefär två timmar om man bara körde raka spåret, men vi (och alla andra) gör ju en massa stopp på vägen. Vi försökte räkna efteråt hur många gånger vi stannade och landade på runt tio, vid olika utsiktspunkter, trailheads och visitor centers. Vissa var bara en liten parkering på sidan av vägen där man svängde in och tittade på utsikten, medan andra var lite mer av en kort hike. Vi stannade på nästan alla parkeringar vi såg!

Det enda vi inte gjorde var att stanna vid Alpine Visitor Center längst upp, för parkeringen var full med typ 20 bilar i kö in. Och vi kände: nej. Inga mer parkeringskaos, det är inte värt det, det undviker vi om vi kan. Istället stannade vi vid Medicine Bow Curve, som blev ett väldigt bra stopp. Där fanns en liten trail, inte alls jättelång, men man kom runt en kulle och fick väldigt fin utsikt, förmodligen ganska lik den man hade haft uppe vid Alpine. Och det var i princip ingen där när vi var där, till skillnad från annars, då det var ganska mycket folk överallt. Man gick inte direkt på led, men det var folk lite varstans. Men väldigt mäktig utsikt i princip hela vägen.

Vi såg också massa djurliv: två älgar, en ren med stora horn, jordekorrar och ett par murmeldjur. Väldigt aktivt, mycket att kolla på. Som vanligt reflekterar bilderna inte riktigt hur det ser ut i verkligheten, och det är väldigt svårt att sätta ord på allt det här!

När man väl kommit upp till besökscentret började man åka neråt istället, ner i en dal (hela vägen upp dit hade det i princip varit uppförsbacke). Första stoppet där var Colorado River, där vi stannade vid en trailhead och träffade på en ranger. Vi frågade vad vi borde göra om vi hade typ 20 minuter, och han sa att vi skulle "meander" längs floden. Så det gjorde vi. Mysigt, men det är verkligen ingen mäktig flod ännu, mer av en liten bäck. Den är gullig, och blir ju större senare, men här uppe vid källan är den bara en liten ström.

Sen stannade vi vid Holzwarth Historical Site, som var en liten stugby. Det var en tysk familj som slagit sig ner där i början av 1900-talet och byggt en "dude ranch", alltså ett ställe män åkte till för att fiska och hänga med sina boys, äta mat och bo i små stugor. Man fick gå in i flera av de gamla husen, och det såg rätt mysigt ut. Ludvig kände att han hade kunnat vara på en sån dude ranch-holiday. Det var en liten halvmiles-hike från parkeringen, väldigt mysigt, och kul med all historia. Flera rangers berättade om olika saker och det fanns skyltar överallt. Stället hade varit mycket större, men de rev en stor del när RMNP köpte tillbaka landet, och behöll bara de här originalstugorna som var tidstypiska. Vi testade även att kasta lasso, men det gick inget vidare...

Sen åkte vi till ett besökscenter precis där man kör ut ur parken på Grand Lake-sidan. Mycket folk där. Det enda vi faktiskt gjorde var att donera en dollar för att visa vårt stöd som skandinaver. Det var tydligen en annan skandinav som hade beat us to it, men nu är vi också vänner med parken.

Sen åkte vi in i Grand Lake, där vi ska bo för natten. Vi kunde inte checka in än, så vi åkte först till en restaurang vi sparat, som verkar vara stadens hotspot. Den heter Sagebrush BBQ & Grill, och Ludvig hade läst att deras bison meatloaf skulle vara väldigt god, så han tog den, och det var den. Emelie tog en chicken barbecue-sandwhich med tatertots, och vi beställde in cornbread också. Väldigt gott. Det är dyrt här, men det är ett litet gulligt ställe och det ligger lite avsides, så man har inte så mycket val. 80 dollar för en lunch är ju inte roligt, men det var gott!

Efter det hade vi fortfarande lite tid att döda, så vi begav oss till Adams Falls, ett vattenfall som ligger väldigt nära ett av de kanske två trailheads som finns i Grand Lake. En ganska kort hike, väldigt upptrampad och mycket folk. Vi såg också att det skulle börja regna ganska snart, så vi tog ett snabbt varv. När vi var uppe såg himlen ganska mörk ut, men vi hann runt den lilla loopen och tittade på själva vattenfallet. Vi mötte ännu en av de där hjortdjuren (vi vet fortfarande inte riktigt vad skillnaden är på alla de här sorterna) på väldigt nära håll, och den var inte alls rädd för oss.

Sen kom vi tillbaka till bilen och körde in till Grand Lake igen, då med typ 20 minuter kvar till incheckning. Nästan precis när vi rullade in på parkeringen började det spöregna. Vi testade när klockan slog tre att låsa upp vår dörr, för vi hade fått en kod, men den funkade inte. Så vi fick springa i regnet in till receptionen, stå och vänta i en kvart (det gick väldigt långsamt), få en ny kod, springa tillbaka i regnet, och då funkade den i alla fall. Så vi packade in allt i regnet, och sen var vi båda ganska slut och tog en tupplur. Man blir verkligen väldigt trött av att gå runt på såhär hög höjd, innan trodde vi inte att det skulle påverka så mycket, men det gör det! Vi har nästan 20 000 steg idag, och många av dem togs på väldigt hög höjd (allt anges förstås i fel enhet här, i feet och miles, men det var runt 12 000 feet elevation, vilket tydligen blir strax under 3700 meter) och i uppförsbackar. Resultatet: två trötta resenärer.

Grand Lake är i princip en enda paradgata med alla butiker och restauranger, så efter tuppluren gick vi ner för den och svängde sen ner till vattnet. Det är en väldigt fin sjö som är själva grejen med det här lilla samhället, med en strand och en liten marina. Vi passade dessutom på att köra lite mer souvenirshopping, och köpte fler Colorado-souvenirer. We love this place, det är värt det!

Sen hade vi siktet inställt på Mountain Market, en matbutik på promenadavstånd från hotellet som skulle vara "stans bästa". Vi gick dit och köpte lite snacks till kvällen, eftersom vi inte orkade en hel restaurangmiddag efter de stora portionerna vi fick till lunch. Ludvig köpte Cool Ranch Doritos och Emelie köpte dill pickle-snacks, alltså bara pickles i en liten snackspåse. Ludvig köpte också en Mexican-style lageröl som var väldigt god, och Emelie köpte en förpackning Lucky Charms Treats, just för att det inte fanns Lucky Charms på frukosten.

Sen promenerade vi tillbaka den korta vägen till hotellet. Nu har vi hängt här och planerat morgondagen, för imorgon blir det road trip del 2, mot Texas. Vi hörs då!