Vandring i RMNP 🌄

Idag blev det vår första frukost på det här hotellet, och vi hade läst att den skulle vara ganska spännande, vilket den väl var. De hade en station som var typ älg-chili, fast det var inte så mycket älg i den utan mest grönsaker. Den smakade gott men konsistensen var lite konstig. De hade också en väldigt hård focaccia som verkade ha legat framme väldigt länge, samt kokta ägg i klyftor med massa olika tillbehör som salsa och allt möjligt. Men de hade också lite mer normala saker: flingor med mjölk, toast och en våffelstation (som vi inte testade). Flingorna testade vi, och de var goda. Svårt att gå fel med flingor (speciellt Lucky Charms) 🥣 

Sen var det dags att ta sig in i RMNP, den här gången in på Bear Lake Road. Det här har varit lite stökigt. Vi hade timed entry, alltså en lucka då vi fick köra in i parken och upp på vägen, vilket var all good. Problemet är att det finns en shuttle man i princip kan ta hela vägen från Estes Park, alltså där vi bor, vilket hade gjort så att vi slapp köra och hitta parkering själva. Men vi kunde inte boka den, eftersom deras webbsida hade massor med problem (eller ja, vi hade problem...). Så vi åkte in med bilen under vår designated hour, kom in jättesmidigt i parken och in på Bear Lake Road.

Men sen blev det struligt... Parkeringen högst upp var full, så vi svängde in på "Park and Ride" (där man parkerar längre ned och tar en buss), som också var full. Alltså helt full. Vi var minst tio bilar som cirkulerade runt och letade efter en lucka. Vi höll på i kanske en halvtimme utan att hitta någon plats. Det var helt omöjligt, det var kanske en bil var femte minut som lämnade, och samtidigt cirkulerade tio plus bilar. Vi åkte upp och kollade högst upp trots alla skyltar om att det var fullt, men det ledde ingen vart. Så vi svängde ner till Park and Ride igen, fortfarande fullt. Till slut gav vi upp och åkte ner till Moraine Park Discovery Center för att regroup.

Där bestämde vi oss för att köra en annan del av parken istället. Vi åkte förbi massa parkeringar, men många av dem var väldigt små, typ fyra platser, och fulla. Vi bestämde oss för att testa Cub Lake Trailhead och vandra med det som utgångspunkt, och till slut hittade vi faktiskt en plats. Inte på den riktiga parkeringen, utan på en liten rastplats där det var oklart om man ens fick stå, men vi gjorde det ändå och fick inga böter, så det var bra.

Så vi hoppade ur bilen och började vandra. Och det är så sjukt fint även här nere, för nu gick vi i en dalgång med mäktig utsikt åt i princip alla håll. Det var ganska varmt och mycket sol, men det fanns ändå några delar med skugga, och vi hade med oss fyra liter vatten (vilket gick åt). Vi vandrade fram till Cub Lake och satte oss för vår första lunch, som var pinwheels, alltså tunnbrödrullar med lite korv och ost. Nice!

Sen fortsatte vi, för man kunde gå ett varv som totalt blev ungefär en mil. Vi hade kommit upp ganska högt, så nu började vi gå neråt i dalgången igen, med väldigt fin utsikt. Det var lite speciellt eftersom stora delar av skogen vi gick i var nedbrunnen efter skogsbränder. Vi kom fram till en liten plats som hette The Pool, där vi tog vår andra lunch: pretzelmackor med ost och kalkon, plus frukt. Där dök det upp en extremt närgången jordekorre som kom upp bakom oss och försökte ta för sig. Varje gång man schasade bort den kom den tillbaka lite närmare, så till slut började Ludvig springa efter den och jaga den runt hela rastplatsen. Den gav upp tillslut 🐿

Sen var det i princip raksträcka hela vägen tillbaka till bilen. Vandringen var väldigt lugn och skön, vi mötte knappt några personer, bara några barnfamiljer och något äldre par. Jämfört med hur det skulle ha varit uppe vid Bear Lake, där det säkert är ofantliga mängder människor, var vi ensamma större delen av vandringen. Så trots att det hade varit skönt att slippa hela parkeringskaoset blev det ändå bra till slut.

Vi hade varit ute i typ tre timmar och gått ungefär en mil, så vi kände att det var dags att åka tillbaka till hotellet. Vi var båda väldigt slut, både av värmen och av att vara så högt upp. Man blir väldigt påverkad av höjden, det känns konditionsmässigt som att man inte orkar lika mycket och man får upp flåset väldigt fort. Och till och med vårt hotell ligger ju högre upp än Kebenekaise, så att sen vandra upp några hundra meter till är kännbart. Men det gick bra ändå!

Tillbaka på hotellet tog vi en tupplur och chillade lite, innan vi åkte tillbaka in till centrala  Estes Park för middag. Vi hade sett ett thaiställe som vi inte hann till igår, men idag lyckades vi. Vi tog varsin thai-te, Emelie tog red curry (because of course) och Ludvig tog BBQ pork med en stark, söt limesås som var väldigt god. Sen gick vi på en shoppingrunda, och det blev lite av varje: magneter, tröjor, ett glas och en bok. En väldigt lyckad runda. Därefter gick vi tillbaka till parkeringshuset och körde tillbaka till hotellet.

Det är väldigt skönt att vi är på samma hotell två nätter i rad nu, för det var ett tag sedan sist. Vi har flängt runt en hel del! Imorgon fortsätter vi med det och åker via Trail Ridge Road över till Grand Lake på andra sidan The Rockies, så det blir ännu mer RMNP, tre dagar i rad. Sen är väl bara frågan om det går att parkera någonstans på vägen där också, eller om det är lika mycket platsbrist där. Förmodligen... Hörs från Grand Lake!