Museum och en överraskande Uber

Dagen började lite segt och Ludvig kände sig lite krasslig, men vi hade tur som köpt lite DayQuil, så efter en tablett kändes det okej att börja dagen med lite hotellfrukost, bland annat en texasvåffla. Det var första gången på hela resan som vi faktiskt gjorde en våffla, trots att det funnits våffeljärn på nästan alla hotell vi bott på.

Sen skulle vi till Texas State Capitol i downtown Austin. För att slippa parkeringskaos tog vi en Uber, men inte vilken Uber som helst. Vi visste inte om det här i förväg, men i Austin finns Waymo, alltså företaget som gör självkörande bilar, och de har ett samarbete med Uber. När vi beställde dök det upp en liten popup som frågade om vi var okej med en förarlös bil. Vi tryckte ja. Och vips kom det en bil utan förare.

Det var en helt sjuk upplevelse. Det kändes galet att bilen låste upp sig automatiskt, att man satte sig ner och möttes av en robotröst som sa "Hello, Ludvig", och att man sen bara klickade på start ride, and off we went. Väldigt konstigt, men väldigt kul. Man kunde spela musik, och den körde helt okej. Inga konstigheter, den var väldigt försiktig, precis som man kan förvänta sig. Den bromsade kanske ännu lite tidigare än vad en människa skulle göra, för att verkligen vara säker på att ingenting händer. Vilket ju är bra.

Vi blev avsläppta på en parkering utanför Capitol. Där gick vi först till Visitor Center och kollade i gift shopen och på utställningarna om Texas historia, med allt från cowboys till hur Texas var ett eget land, hur de gick med i USA, kriget mot Mexiko och så vidare. Vi gjorde en pressed penny också, för det fanns en sån maskin där. Very nice.

Sen frågade vi hur det funkade med att gå in i själva Capitol, och det fick man göra gratis. Dessutom fanns det gratis guidade turer, och en skulle börja väldigt snart, så vi väntade in nästa. Det blev en 40 minuters guidad tur där man fick gå runt i lite olika rum och få historier och bakgrund. Man får ju i princip gå runt överallt själv, men byggnaden är gigantisk, så det kändes väldigt svårt att ens veta var man skulle börja. Så det var perfekt att ha någon som visade: här är det här rummet, här gör man det här, här hände det här. Vi gick in i senaten, förbi massa kontor, och in i den nya byggnaden som de började lägga till när det blev för trångt i den ursprungliga. Väldigt stort, väldigt mycket att utforska, och skönt med AC, för det började bli väldigt varmt ute.

Vid tolvtiden kände vi att det var dags för lunch, så vi tog en Uber (med mänsklig förare den här gången) till Terry Black's Barbecue. Det var den enda stora, kända barbecue-restaurangen som hade öppet på måndagar, alla andra verkade ha stängt. Det var ganska busy när vi kom, mycket folk, och vi fick stå i kö jättelänge innan vi fick våra sides: mac and cheese, creamed corn och coleslaw. Plus pickles, som vi faktiskt inte beställde men fick ändå.

Sen ställer man sig i kön för själva köttet. Vi visste att vi ville testa brisket, så klart, men frågan var vad vi mer borde ta. Killen bakom disken var väldigt trevlig och föreslog att vi skulle ta lite av allt, alltså Texas Trio: pork ribs, brisket, och korv. Så det blev det. Totalen landade på 100 dollar, inklusive att Ludvig råkade ge 25 procent i dricks. De blev väldigt glada. Men ja, det var väldigt dyrt.

Eftersom det var så busy var det svårt att hitta en plats, men vi hittade ett bord längst ut i ena kanten av byggnaden, vilket kändes väldigt skönt. Vårt eget lilla hörn. Och så var det dags att käka. Vi var båda väldigt trötta och hungriga, så det gick ner utan problem, men vi var lite besvikna. Det var inte riktigt så fantastiskt som man kanske hade kunnat tro. Det smakade ungefär lika bra som Brisket & Friends hemma i Stockholm, vilket är väldigt bra betyg för Brisket & Friends, men kanske inte lika bra betyg för Terry Black's. Emelie gillade i alla fall deras creamed corn väldigt mycket.

Efter lunchen tog vi återigen en Waymo, som körde oss till Bullock Texas State History Museum. Alltså ännu mer utställningar om allt från tiden med ursprungsbefolkningen och innan européerna kom, fram till idag, med popkultur, transport, olja och allt möjligt som har med Texas att göra. Ett väldigt bra museum, och inte så mycket folk, så det gick att göra alla de interaktiva grejerna. Kul!

Därefter tänkte vi att vi skulle försöka gå runt lite, så vi siktade på ett 7-Eleven för en liten fun drink. Men det var så jäkla varmt. Det var typ 38 grader men kändes som 42. Och en liten detalj som vi noterade: det var i princip bara hemlösa personer ute. Lite som Montreal fast varmare. Vi gick till den berömda Sixth Street, som förmodligen är full av liv på kvällen när barerna öppnar, för det är ju en bargata, men när vi var där var allt stängt och det var bara hemlösa personer där. Inte så kul...

Vi ville köpa lite souvenirer, så vi gick till olika souvenirbutiker, och de flesta av dem var kombinerade souvenirbutiker och convenience stores. Och det var bara personalen där. Inga turister, inga locals, ingenting. Det kändes lite konstigt. En butik hade ganska bra rating och var inte kombinerad, utan bara souvenirer, men även där var det bara de två som jobbade som var på plats. De var trevliga i alla fall, och de hade koll på Sverige, så vi pratade ganska länge med dem. Den äldre mannen var jättetrevlig och hade tydligen en bror som bor i Borås, vilket var kul. Vi köpte två tröjor.

Värt att notera: vi hade nu varit på flera olika gift shops, både på museet och på Capitol och överallt, och Texas är inte jättebra på souvenirer. Det var inte särskilt inspirerande, och det var samma saker om och om och om igen, så det blev inte så mycket inköpt. Får se om det blir bättre idag.

Sen tog vi ännu en Waymo tillbaka till hotellet. Vi var båda trötta, och Ludvig började känna sig lite sjuk igen, så vi chillade på rummet resten av kvällen. Vi beställde Panda Express via Uber Eats för att bocka av det från listan, och det får vi väl säga var lite disappointing. ChopChop är faktiskt bättre. Och billigare! Så det känns ändå skönt att det inte var bättre här, då kan man komma hem till någonting som ändå är bra.

Sen fortsatte vi chilla i sängen hela kvällen tills vi somnade. Vi skriver faktiskt det här dagen efter, och idag är det sista heldagen. Ludvig mår bättre nu, och planen är att åka runt och handla det sista samt äta den sista fast food:en. Tack för oss!