Montreal från Mount Royal 🍁⛰️

Dagen började med frukost inne på hostelet, pannkakor med smör och sirap samt lite yoghurt. Idag var det betydligt mer folk där, men vi hade också kommit typ 45 minuter tidigare än igår, men lyckades ändå hitta en plats i soffan. Sen gav vi oss ut på dagens stora vandring: vi skulle nämligen bestiga Mount Royal, vilket låter mer dramatiskt än det var.

Första stoppet var dock Fairmount Bagels, för att testa Montreals bagels, som ska vara lite annorlunda mot de i New York. Vi gick in och tog en sesambagel med cream cheese och lax. Det intressanta här är att de lägger toppingen ovanpå istället för att de skär upp den och lägger det emellan. Men allt som allt var New York-bageln mycket godare på alla sätt: den här var mindre seg, hade mindre smak, och toppingen var inte lika bra. Så på pappret sämre rakt igenom, men kul att prova en grej Montreal är känt för, och Fairmount är dessutom ett av två väldigt kända bagel-ställen som har en sorts rivalitet om vem som gör stans bästa bagel. Så ett av dem har vi i alla fall bockat av ✅

När vi ätit upp den gick vi faktiskt in igen och köpte en till, den här gången med blåbär, som stod bland recensionerna som den bästa. Och den var väldigt god, fin, tydlig blåbärssmak. Den var inte varm men mer seg, och nästan bättre, just för att den var så annorlunda.

Sen gick vi mot berget. Det var en lång och tröttsam uppförsbacke, men ingenting mot Mount Agung. Vi tog oss upp de 233 metrarna till toppen och belönades med en fin utsikt. Sen hittade vi även fram till ett slags Visitor Center: en stor byggnad med toaletter och ett kafé, där vi köpte lite slush, fyllde på vattenflaskan (välbehövligt, det var runt 30 grader igen) och chillade en stund.

Därefter gick vi bort till Beaver Lake, som är väldigt man-made, mest som en damm. Vi satte oss på en bänk i skuggan och chillade lite till, spanade på fåglarna, och gjorde upp lunchplaner. Först tänkte vi ta thai, men sen fick vi syn på ett ställe som hette Manga Bistro, och det var inte bara mangainredning, utan också all-you-can-eat sushi där man beställer från skärmar (något vi gjort en gång tidigare, i Lissabon). Det kändes för kul för att missa, särskilt eftersom vi redan gått 20 000 steg och var utsvultna.

För att ta oss dit gick vi från Beaver Lake tillbaka till utsiktsplatsen vid Vistor Center och tog trapporna ner, skönt att för en gångs skull gå neråt medan alla andra pustade och stånkade uppför.

Väl framme beställde vi på skärmarna och fick in ogudaktiga mängder sushi. Deras Manga Roll var extremt god, med både sött, salt, krisp och chili på en gång, Ludvig beställde in två omgångar av den, vilket kanske var lite väl mycket. Sushipizzan var... någonting: friterad risbotten med typ imitationskrabba på, kul att prova men inte igen. Ludvig tog lite kött också, som inte var någon höjdare, men det är väl ungefär vad man kan förvänta sig på en all-you-can-eat-buffé. Vi avslutade med mjukglass!

Sen började vi gå tillbaka mot hotellet, extremt mätta, vilket inte kändes toppen, men det var värt det. På vägen stannade vi till på en butik som heter Roots, ett kanadensiskt outdoorsy sportmärke lite i stil med Fjällräven, som hade mycket fina saker. Där köpte Ludvig en väldigt kanadensisk keps. Tillbaka på rummet tog vi varsin dusch och chillade ett par timmar innan det var dags att ge sig ut igen.

Kvällens utflykt hade minst två mål till att börja med: hitta en magnet, och skaffa en till fun drink. Vi gick tillbaka ner till gamla stan, hittade en fun drink på samma ställe som igår, men röd istället för blå. Sen gick vi rakt över gatan till en souvenirbutik och hittade en magnet som kändes rimlig, bara flaggan och namnet på staden, inget märkvärdigt, men den förtjänade inte mer heller.

Bredvid låg ett ställe som sålde Beaver Tails, som säkert bara turister äter på, men det är i princip en friterad deg, lite som en langos fast inte alls lika solid. Den hade ingen som helst strukturell integritet och föll ihop så fort man tog i den, vilket gjorde den svår att äta. Vår var av modellen Bananarama med banan och nutella. 

Därefter gick vi ner till gamla hamnen och hela vägen ut på en av pirerna, och där ute låg en strand vi hade läst om men glömt att den fanns. Det var inte tillgång till vattnet direkt, utan bara en plätt med sand, solstolar och parasoll. Vi slog oss ner i varsin solstol och det var så nice, vi satt en timme och bara chillade medan solen gick ner. Fint ljus och en skön temperatur tack vare en lätt bris. Väldigt lugnt, väldigt få personer; det känns som att folk inte riktigt vet om att den finns. En fin avslutning på kvällen.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi förbi en butik och köpte en kanadensisk special: ketchup-chips. Vi sitter och äter dem just nu, och det är faktiskt rätt sjukt, ganska gott, men kanske inget man köper igen. Sverige klarar sig fint utan den smaken. God natt!